”Mamma, jag längtar alltid efter att du ska komma hem. Men nu längtade jag dubbelt så mycket”. Om när fredagsmyset får en annan dimension

Ödmjuk inför det faktum att inte ens vi är skyddade längre från terrorattacker, att en galning tar sig rätten att döda oskyldiga människor i Sverige, skapa oro och kaos, att utmana svenskarnas frihet och trygghet.

Ödmjuk inför den känsla av verklig overklighet som en händelse av detta slag skapar och den känsla av samhörighet som den skapar bland oss som var där.



Stolt över att vara svensk och vara en av alla dem som hjälptes åt. Att hitta alternativa vägar hem, när city stängdes av och oron över att inte veta om något nytt dåd skulle inträffa någonstans i närheten. När barn behövde ringa sina föräldrar, när en man sprang i panik med sitt barn på armen och barnvagnen i andra handen och inte kunde tänka klart.
När en tonåring behövde stöd för att hitta hem. Vi öppnade våra dörrar och hjärtan. Erbjöd skydd och skapade trygghet för varandra. Vi såg varandra och gav så mycket omtanke. 



Tacksam över att inte vara en av dem som inte kom hem. Jag kom hem, mina tankar går till dem som inte fick hem sin fru, man, dotter eller son.
Min dotter mötte mig i dörren med tårar i ögonen. ”Mamma, jag längtar alltid efter att du ska komma hem. Men nu längtade jag dubbelt så mycket”. 



Ja, händelser som detta sätter saker i perspektiv. Vad är det som viktigt i livet? Vad är det som betyder något för mig? I mitt fall är det först och främst familjen. Känsla av den starka hemlängan -  till fredagsmys, att kramas igen, att äta middag ihop,  bär jag med mig länge.  



Vad är viktigt i livet för dig? Vad är det verkligen betyder något för dig?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln