DU KAN INTE - JO, DU KAN!                     Några råd till min kära dotter

"jag vill aldrig bliva stur..." "jag vill aldrig bliva stur..."

Jag har den stora förmånen   - att få ta mig tid att skriva en bok inspirerad av min fars historia.

Jag blandar historier som jag hört under min uppväxt, min pappa var en fantastisk historieberättare, med fakta jag hittat genom mitt sökande om sanningen om min släkt. Det blandar jag med andra anekdoter och händelser som jag fått berättat av personer i min omgivning. Där jag lever mitt liv idag. Det är fantastiskt så många spännande saker, människor och insikter som kommer i min väg under resans gång.


Det jag slagits av i mitt research-arbete är att livet tar oss i olika riktningar, utan att vi är medveten om det eller aldrig ens har tänkt på det. Arv, normer, strukturer är starkt bidragande orsaker. Det har inspirerat mig att skriva några råd till min dotter.

Ända sen min barndom, har människor med goda avsikter undanhållit sanningar eller förskönat historien - eller kalla det ljugit om du så vill - och nu som vuxen fortsätter jag att ljuga för mig själv. Omedvetet, som ett skydd för att må bättre eller för att andra ska må bättre.. Så var det för min far och så har det varit i många generationer och du känner säkert igen det från din släkthistoria. Det har format mig utan att jag egentligen vet om det.

Dessa lögner har lurat mig på min barndoms livskraft. Min far på drömmen om sin framtid. Nu blev livet bra ändå. Fast inte som han drömde eller vad jag en gång drömde om. Jag har förlorat eller har gett bort en värdefull del av vem jag i själva verket är. 

Det är inte sant att jag glömde bort hur jag skulle drömma; men jag instruerades av mina far- och morföräldrar, lärare och andra att inte drömma och blev ofta förlöjligad om jag gjorde det. Precis som generationer före mig.


När jag började bli äldre, och samtidigt försökte jaga mina drömmar. Blev jag ständigt hindrad av yttre omständigheter, de flesta med goda avsikter. 

Denna avtrubbning börjar för de flesta tyvärr väldigt tidigt i livet, för några så tidigt som i åldern tre eller fyra, för mig som 5-åring. När jag upplevdes, som för glad och pratsam och ständigt hoppade runt med ”hoppsa-steg”och som sedan intensifierades när jag blev bli tonåring och sedermera kom ut i arbetslivet. Jag anpassade mig efter vad jag trodde var sant. Om hur jag skulle vara för att bli framgångsrik.

Så ... Vad är det för lögn och vem sprider den?


Vad är det för lögn som kommit från mina anfäder, min konfirmationspräst, mina syskon, vänner. kollegor, chefer och så många andra som jag respekterat och sett upp till. Var och en på sitt unika sätt och med samma övertygande ord och som egentligen är utformade för att stoppa mig.

Du är för tuff, Du är för stark, Du är för smal, Du är för tjock,
Det är väl inte så smart, Så kan man inte göra, Så kan man inte säga
Vad ska andra tänka.
DU KAN INTE! DU KAN INTE!

Helt plötsligt började jag tro på dem: Att jag inte kunde, Kanske hade de rätt det var ju trots allt människor som jag beundrade och hade respekt för, skulle de ljuga för mig eller skulle de det? 
I själva verket ljög de för min pappa, för mig, för tidigare generationer och vi köpte det med hull och hår. 

Så mycket, så att jag som vuxen spenderat mer tid på att tänka på de saker jag inte kan göra eller säga. För att sedan spendera mängder med tid och energi på varför jag inte kan göra det, snarare än vad jag kan göra och fokusera på det i stället. Känner du igen dig?

Hur ledsamt är inte det? Att ljuga för sig själv utan att validera ljugandet, för att bevisa att det är sant; Det kan jag inte fortsätta att göra. Vad hände med mitt magiska trollspö, som jag svingade och allt jag drömde om kunde bli sant?

Sanningen är, att jag nog aldrig förlorat min trollspö - jag har bara gömt det och det är dags att gå ut och leta efter det igen. Jag vill ha tillbaks det och jag vill att min dotter ska ärva det. 


Allt börjar med den insikten att jag faktiskt kan vara, göra och absolut vara vem jag vill. Jag måste bara välja att tro på mig själv igen. 

Nu vill jag bryta förtrollningen. Dessa råd är en gåva till dig min kära dotter. 
Sprunget ur mina egna erfarenheter av livet och min yrkeskarriär. Det här är mitt livs sanningar som jag vill dela med mig av till dig. Livet är inte "googlingsbart "och kommer tyvärr inte med en instruktionsbok. Men kom ihåg att njuta av livet till fullo.


Det kommer att vara en utmaning och det handlar om dig inte om vad andra säger om dig. Välj några råd som du tycker talar direkt till dig. Titta på dem dagligen eller som en påminnelse när livet tar en annan väg än du tänkt dig. Du kan komma tillbaka till listan och byta om du känner behovet eller spara hela listan i din IPHONE och titta på den när du behöver. Välj själv. DU KAN! och DU KAN fylla på listan om du vill!.

  • Sluta aldrig att drömma - I dag är början på ditt liv. Använd dit magiska trollspö.
  • Var modig och försök alltid att vara dig själv. Försöker du vara någon annan genomskådas det alltid.
  • Ha ett mål och säg alltid JA till utmaningar. Möjligheterna står inte och väntar på dig. Det är du som skapar dem. Men skulle de råka komma i din väg. Hoppa på!
  • Du är enastående som alla andra. Ingen har rätt att förminska dig. Mota respektlöshet med att visa respekt tillbaka
  • Du får göra fel - Ta aldrig dig själv, för seriöst. Att göra fel är ett bra sätt att lära sig saker.
  • Var brinnande, våga följa dina drömmar till 100%
  • Låt aldrig någon annan tala om för dig att du inte kan - de har alltid fel1
  • Tappa aldrig bort din barnsliga lekfullhet. Den blir viktigare ju äldre du blir.
    Le alltid och du får ett leende tillbaka.
  • Om livet tar en annan väg - Fråga dig själv, Varför? Gillar du svaret fortsätt! Om inte fundera på hur du kan välja en annan väg.


Eller som Pippi Långstrump sa - ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert"

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln